The Woman in the Window

3

Well.

Vilket haveri.

Vi får nog skicka Henrik Evertsson med kamerateam för att undersöka exakt vad som ledde till den här katastrofen, ikke sant? 😉 😉 😉

Det kanske inte är så konstigt, förvisso.

Supermärklig mytomanförfattare som ljugit sig fram genom sin karriär skriver bok som är något slags Frankensteins monster gjort på vårdslöst utrivna trasor av böcker som ”Gone Girl” och ”The Talented Mr. Ripley”.

Jag har ju inte LÄST boken, mind you, men den verkar vara något av ett hafsverk.
Om inte annat märks det i den här filmadaptionen.

Amy Adams är ju en stark skådis, förstås. Gary Oldman likaså. Wyatt Russell med sin gängliga och energiska figur! Anthony Mackie. Inte minst vår kära Julianne Moore.

Men vad fan ÄR den här filmen, bror?

Vad är det Joe Wright (regi) och Tracy Letts (manus) hämtar till oss?

Superförvirrande skit, kort sagt.

Typ inte alls läskigt/spännande.

Höjdpunkten är väl när huvudrollen (minns inte ens hennes namn) får något slags DILLE på MacBook Pro-research och googlar loss. Tangentbordet går lika hett som javakoppen bredvid. Känner man ju igen sig i. Viss nerv där hittas.

Men på det stora hela: äh, vilken jävla pyspunka till rullis, va?

Sämsta jag sett i år!

Petter

3

Undantaget ”Insomnia”, med sleepy bro Al, finns det väl ingen rulle – där vi förväntas följa en virrig, sinnessvag narrator – som är BRA.

”The Woman in the Window”, to be honest – då, är rätt sopig.

Nästan 100 minuter av en famlande Anna Fox (Amy Adams) som ser (eller?) obehagliga saker (ELLER??) hända (OOOORRR!?!?!??!) hos grannfamiljen på andra sida gatan.

Så sjukt frustrerad av på papperet täta thrillers som i stället för att utmana en gömmer überfragil sketstory bakom en oljig dimma där det vi litar på i situation X är ett hjärnspöke i scenen Y innan det återigen blir sanning AF i ögonblick Z.

Utan någon som helst finess, dramaturgisk mekanik eller tajming.

För att parafrasera bro Petes recension här intill: vad är det för fucking kajko du hämtar till mig, bre?

Jo.

”The Woman in the Window” är en rätt ihålig och sviktande alibithriller som helt saknar rygg att följa för att jeg (jag, reds anm) ska orka hålla uppe engagemanget mer än i de typ tio-tolv inledande minuterna.

Känns mest som en cineastiskt stöpt karbonkopia av skräcknestorn Stephen Kings mest bräckliga, psykologiska böcker (”Dreamcatcher” et JÄVLA al) där vi lockas in i en vidrigt töcken av orimligheter.

No, no, no.

Avoid.

Joakim