Thirteen Days

6

Jao.

Jo.

Det här är väl bra.

Finns typ inget explicit att klaga på, om ni hänger med.

BRA skådespeleri. BRA manus. BRA foto och musik.

VIKTIG historisk händelse att känna till, no?

Men jag kan inte hålla mig från att bli sleeeeeepy.

”Thirteen Days” är, trots alla dess kvalitéer, bra TRÄIG.

Bra som typ historielektion i högstadiet.

Men som ”entertainmentglutt”? No no no no.

Bra men ger röven träsmak.

Så att säga.

Petter

6

Man befinner sig onekligen i stormens öga (-ish) medan omvärldens karga, ödesmättade vindar kryper närmare och (typ minut för minut) piskar upp tonfallet.

De senaste veckan har EN HEL DEL konsumerats i relation till allt det där.

Över 4 000 sidor knaprande av Flashback-tråden ”Putin beordrar styrkor att gå in i Ukraina – INVASION NU”.

Typ 20 Youtube-tutorials på temat ”om atombomb dimper ner, gör så här”.

Kontantuttag i storleksordning 15 lök.

Noggrann kartläggning av MSB:s galet eftersatta (byggda på 30-talet?) skyddsrum.

För att nämna något.

Det enda ”pirret” (notera hartassarna) i sammanhanget är väl att en eventuellt
förestående bunkertillvaro – om nu megatonbaserad skit träffar fläkten OCH man överlever – skulle resultera i strikt fakkin burkraviolidiet i ett halvår eller så.

Mmm. McTasty.

Men nu: ”Thirteen Days”.

Om de SKÄLVANDE (väl?) dagarna som fick bröstfäktningen mellan jänkarna och USSR att accelerera så till den grad att en ödesdiger kärnvapensduell NÄPPELIGEN (?) brakade loss.

Vi får följa det här, främst genom ögonen hos sammanbitne rådgivaren Kenny (Kevin Costner), nära förtrolig till bossen JFK (Bruce Greenwood) med brorsan Bobby (Steven Culp) i släptåg.

Det är MATIGA dialoger, malande av scenario efter scenario, asjobbiga beslut och sjukt gnetiga möten med stridskåta generaler, TUNGA klunkar whiskey typ klockan 9:48 och samtidigt en fin – och förhållandevis lättuggad (bra!) – insyn i det politiska spelet mellan två kolosser där varenda snedsteg eller impulshandling kan/kunde resultera i RIP WORLD AF.

Det är tjuv- och rackarspel; strategiska schackdrag som VIDA överstiger undertecknads fullständiga belägring av Tobias Gerhardsson (bror, reds anm) i det där omtalade partiet ”Risk” i Uppsala år 2013/14.

Costner: stabil. Varken bu eller bä. Knatar (ju) mest omkring i Vita Husets katakomber och funderar, överlägger och ringer några goa samtal för att få den egna kanonmaten att lyssna på RÄTT direktiv.

”Thirteen Days” tankade som fan på bio (spelade inte ens kostnaden) och är väl i sak inte mer än en OK/bra rulle.

Men som tidsdokument är den utsökt och – dialogerna till trots – rätt lätt att smälta och förstå.

Och aktuell, det är den väl mer än någonsin.

Joakim