Us

7

Den är LURIG, Jordan Peeles uppföljare.

Apart AF. Mycket märklig. Klart konstig.

Okej, okej. Ska sluta med allitterationshallojet här.

Men så ligger det till. ”Us” har en absurd premiss, i ordets rätta bemärkelse.

Tänk om du hade en doppelgänger – som dessutom ville ta över hela ditt liv. Med en sylvass guldsax i handen.

Nopenopenopenopenope.

”Us” ÄR emellertid inte så läskig.

Ingen skräckis, i ordets rätta bemärkelse.

Peele är återigen mer intresserad av samspelet människor emellan, det lilla obehaget som kan väckas i en dialog som är bara NÅGOT off.

Lupita Nyong’o är otrolig här. Hennes två alter egon, som först framstår som helt aparta, görs med en drabbande vigör. Skräcken, galenskapen, det olustiga lugnet i hennes ögon.

Sen är filmen något märklig i sin dramaturgi. Den traditionella tredje akten, så att säga, kommer efter typ 15 minuter. Then what?

Ja, då blir det som ett slags utvecklande av hela världen Peele skapat här, det alternativa Amerika.

Det är ömsom sömnigt, ömsom skräckinjagande intressant.

En intressant film. Men jag lär aldrig se den igen.

Petter

7

Oh, Peele.

You utterly mysterious fuck.

Efter att ha blivit mer eller mindre GOLVAD av egensinniga ”Get Out” är vi nu tillbaka bland mörka stråkar (s/o till Michael Abels – då), enigmatiska skuggor och säregna figurer.

En, jämfört med den eklektiska debuten, mer rättfram HORRORSTORY där familjen Wilson konfronterar sina dubbelgångare i vad som utvecklar sig till en vådlig och sektosande katt och råtta-lek med kusliga nöjesfält, strömavbrott och vassa saxar.

Och visst är vi hårda kravställare nu efter vår rätt så omtumlande tête-à-tête förra veckan. Vad KAN herr Peele karva fram i oss NU?

Men där ”Get Out” hela tiden överraskade genom att ta oväntade avfarter somnar ”Us” in rätt hårt efter den mer än lovande förstahalvan.

Visst är det en TWIST igen som smäller hårt och både Lupita Nyong’o (mamman Adelaide) och Elisabeth Moss (väninnan Kitty) impar AF.

Men den urstarka inledningen blir onekligen en pyrrhusseger för Peele när det som följer under en knapp timme eller så känns lite urvattnat, själlöst och, ja, ur fas.

Renons i stället för respons.

Inte alls lika bortom vettet ASSKRÄMD som av ”Get Out”.

Still: good!

Joakim