Get Out

9

Det här är på en annan nivå, va.

Folk kan snacka om ”Hereditary” och ”Babadook” och ”Midsommar” och allt vad det är.

Det här är den sanna Nya Smarta & Djupa Skräcken.

Så subtil och noggrant snickrad att det knappt blir skräck.

Det är en speciell upplevelse att se den, särskilt andra gången, eftersom jag konstant befinner mig mellan olust och ren njutning över verkshöjden.

Båda känslor väcks av Jordan Peeles, Daniel Kaluuyas och kompanis oerhörda fingertoppskänsla för filmhantverk.

Bara grundkonceptet, att ta den svarta amerikanska livserfarenheten och den förföljelse, den oro och det våld som kommer med den (särskilt i kontrast till vitas liv) och göra den till en skräckberättelse, bara några steg mer absurd än den verkliga förlagan. Det blir som ett raster, eller nej, en kärna, som gör att allt som händer i filmen slår en extra hårt i magen.
På ytan framstår det nästan som en komedi, det är konstant en lustig ton närvarande. En ton som från och till vibrerar och omvandlas till pur panik.

Ett veritabelt mästerverk.

Petter

9

Hårresande, är den, rolige Jordan Peeles (känd från flabbduon Key & Peele och, för mig, framför allt den här) debutskräckis om paret Chris (Daniel Kaluuya) och Rose (Allison Williams) som reser hem till den sistnämndes föräldraranch för en – på förhand – gemytlig helg på verandan med filtar och anekdoter.

Men: stämningen är ju OFF AF.

Varför beter sig alla så förbryllande?

Va e de mä tjänstefolket?

Och varför vispar lakoniska tarotkortsmorsan Missy (Catherine Keener) med teskeden hela tiden?

Seatbelt on, hombres.

Det blir åka av i myskoland.

”Get Out” har, vad är det nu man säger om ett mustigt vin, kropp? Den är vass, oortodox och skum och har ett kännbart djup utan att bli FÖR abstrakt henan (!).

Och det är väl just det kufiska och särpräglade – utöver att Kaluuya och gänget är TOP NOTCH rakt igenom (hypnosscenen!) – som håller en på spänn från startblock till målsnöre.

Tonen är grumlig, hela tiden svår att få grepp om, och det finns en carte blanchig feeling här som får håren att resa sig och som leder till att varje vändning eller varenda plötsliga stråkljud känns lite mer, lite längre.

Det finns KARAKTÄR och det finns SJÄL.

Något som inte gängse rysare kan ståta med. I vilka vi blivit vana som tittare att inte sällan veta steg C och D redan innan steg A tagits.

Good, Peele.

Not only funny.

Also super good at writing and directing horror?

Jag skrev en åtta först. Men ”Get Out” växer här dagarna efter mina (våra?) ymnigt svettiga timmar i skitsoffan.

Bästa på länge ju!

Joakim