Glen Powell är fan underskattad, slår det mig.
Där jag tidigare mest såg en ”okej charmig” hunk med sexpack som var effektiv som doucheig frenemy i ”Top Gun Maverick” framträder nu … ja, en rätt mångsidig karaktärskådis.
Sättet han hoppar mellan alla de här – för all del – karikatyrartade rollerna är imponerande. Och framförallt: underhållande.
Den där mannen kan bära upp en peruk och levandegöra den.
Man måste ju också GE DET till Richard Linklater: han är allt annat än förutsägbar.
Från att ha gjort Joe & Petes typ mest drabbande gemensamma favoritrulle ”Boyhood” (TIA!) via gamla high school-klassikern ”Dazed & Confused” till detta: morbid undercoverthrillerkomedi.
Varierad filmografi, brother.
”Hit Man” är underhållande rakt igenom. Jag tycker det är intressant att protagonisten och hans älskade båda visar sig vara ganska moraliskt tvivelaktiga figurer, som jag ändå hejar på i slutändan.
Molto bene, eller vad man säger (har du matat ugglan Duo i dag, Joe?).
Let’s dig deep.
Richard Linklater, som vi banne meg UPPSKATTAR (”Boyhood” etcetera), bakom spakarna.
Karismatiske Glen Powell som får utrymme att LEKA och FLEXA.
Erotisk HETTA.
Funny dialogue.
Klipsk intrig.
”Hit Man” har mycket och ÄR en stabil torpedvåffla där tempot är friskt, fnittren _frekvent_ förekommande och tajmingen mer eller mindre felfri.
Polerad och oknussligt av Linklater som nog haft sköj på jobbet.
Powell får verkligen skina här i vad som tycks vara en skräddarsydd roll med gott om mandat.
Men det är i kemin, och i samspelet, med Adria Arjona (vars karaktär vill ha ihjäl sin ex-man) som ”Hit Man” verkligen får spänst och håller ut en förhållandevis lååååånga speltid som sladdar in strax under två timmar.
Kanske inte så minnesvärt, alltsammans.
Skaver väl LITE för LITE.
Men bra mår man, i sketsöffan sin.