Aftermath

4

Gratuitous.

Det är ett engelskt ord som enligt Google Translate (shoutout to all the gullible iddis) betyder ”ogrundad”.

Jag tänker att det inte riktigt är rätt.

Mer typ ”omotiverat/ogrundat överdrivet”.

Vissa riktade kritik mot boken ”A Little Life” med det ordet. Att all sorglig, hemsk skit som hände var GRATUITOUS.

Jag håller inte med där.

Men när det kommer till ”Aftermath” – FULLA STÄLL! Kör ordet in i isbergets vägg och krascha hela filmen till Marianerdjupet.

För den här filmen – som börjar fint, långsamt, bygger upp karaktärer och sammanhang som är trovärdiga och värker i ens bröst – havererar efter ungefär halva speltiden.

Manusets fogar knakar och scen efter scen framstår som skrivna TYP på en stressad tvärbana i Madrid, på väg mot flyget.

MANUSET SKA VARA INNE OM 30 MIN, JAVIER!!!

Och så blev det så här.

Arnold spelar väl habilt.

Vi STÖTTAR hans sakta puttrande comeback.

Men inte i såna här halvmesyrer till högstadiedramer.

Petter

3

Arnold pulvriseras i ”Aftermath”.

Eller.

Det är karaktären då – den vindpinade blåställshjälten Roman Melnyk – som blir emotionellt sönderhyvlad av sorg.

Roman (Schwarzenegger) förlorar sin familj (fru + dottra) i en flygplanskollision (!) mid-air (gissar!) TYP i den geografiska stjärtskåren mellan Connecticut och Big Apple (New York, reds anm).

Flygledaren Jacob/Jake pekas ut och misstänkliggörs. Vad pysslade han egentligen med i tornet och varför avstyrde han inte katastrofen innan det var för sent?

Roman VILL VETA.

Jacob/Jake får DOCK någon sorts amnesti eller så (jag ”zonade ut” där ett tag) för helt plötsligt har han bytt ort och namn och lever ett ASKETISKT motelliv i och knegar på typ Fritidsresor med att kränga solflykt. #nystart

Men Roman VILL FORTFARANDE VETA.

Och han söker samtidigt en vendetta.

”Aftermath” – based on a true story – ÄR vad den ÄR. En ganska så svag (tänk sådan där avkolsyrad [?] läsk som man fick dricka vid magsjuka i barndomen för att tillgodose sig socker) liten sak.

Så många outvecklade känslor och trådar.

Tänk hur bra det hade KUNNAT bli. Om det var tätare och den där smärtan hos Roman verkligen genomborrades.

Om vi tilläts kliva närmare, tryckas in under skinnet hos den där trasige byggarbetaren (eller flygledaren för den delen) och KONFRONTERAS med allt det mörka.

Det finns en scen med Jacob/Jake som innehåller piller och hulkande och en rullande tuschpenna som är svidande stark.

Men det är det enda.

Annars är det plumpt och bryskt och en osmidig resa från det behärskade till det bestialiska.

No recommend friend – no?

Joakim