Spänningen är konstant.
Från inledningens blodiga ben i Etiopien och massans uppror till slutkaoset i juvelbutiken.
Bröderna Safdie fortsätter skildra ett skitigt, stressigt, själviskt, desperat Amerika.
Denna gång med kameran i svansen på Adam Sandlers suuuuuuuperstökiga juvelerare Howard Ratner. I honom finns inget annat driv än kicken av en vinst. Han är en renodlad speltorsk och spelar med allt högre insatser.
Sandler har sagt i en intervju att det tog honom lång tid att empatisera med sin karaktär, men att han till slut hittade in. Det märks i hans prestation, han smälter liksom in i rollen och är Howard. Jag glömmer karaktären ”Adam Sandler”, den gulliga/puckade/galet gastande förvuxna bebisen. Vi VET ju att Sandler är en bra dramaskådis sedan ”Reign Over Me”, men det är likväl uppfriskande att se honom flexa sina färdigheter.
”Uncut Gems” är också filmad, färglagd och klippt på ett övertygande sätt, det skapar en enhetlighet i det estetiska uttrycket som också bär fram filmens centrala abstinensstinna känsla. Det är smaragd och safir och rubin, allt blandat som i opalen som både Howard och Kevin Garnett (basketspelaren gör ett intressant gästspel som sig själv) är besatta av.
Den kanske är något lång.
Men bra skit ÄR det.
Jag kommer hålla koll på Safdie-bröderna framöver.
Redan i början tappar jag fokus.
”Uncut Gems” inleds med att vi typ åker rutschkana genom den stissige och gravt skuldsatte juveleraren Howards tjocktarm.
Sedan FORSAR allt bara fram.
För det (enda?) som bär upp den här tempostarka semi-thrillern är hetsiga diskussioner, ett EVINNERLIGT rännande på stan och typ ett tjog inzoomningar på Howards lågupplösta iMessage-konversationer i iOS 6 där han rattar både kärleksliv och business.
Howard (Adam Sandler) sitter på en bitig svada (vad annars?), ett hett temperament och är i ständig rörelse både mentalt och fysiskt för att på något sätt jaga sig själv ur den rävsax som han befinner sig i.
Han lägger ett bett där, ”oldie-SMS:ar” (”fucking fuck u r fucking”) här, eBay-shoppar svindyra mineralstenar (?) a’la den Amazon-hungrige Olle Arbman UNT SO WEITER.
Andningspaus: never.
Nickar: till.
Har – ju – skitsvårt att uppskatta den här rullen.
Visst är Sandler, som kanaliserar sin Al Pacino väl, alert i rollen som den uppjagade juvelkrängaren.
Och jo.
Det är ju nerv, det är det.
Men jag får som aldrig något tillfälle att TA IN det som händer. Det går för fort, hela tiden, och jag hänger ICKE med.
Sad Joe over here.