Braveheart

6

Åh, Gibson, din gamle antisemit.

Gibby.

Gibbers.

Du är ju inte DUM som filmskapare, ändå!

Jag minns när jag såg ”Apocalypto” nån gång efter gymnasiet och BETOGS av det ärligt talat rätt poetiska filmspråket. Typ dialogfri, va? Och inspirerat foto. Jag, som lagom iddig 19-åring, tänkte tanken att ”Så HÄR kan också film göras”. Den vidgade min syn på film och framförallt min uppfattning om vad jag kunde uppskatta.

Och han är ju charmig som skådis också, inget snack om saken. Hans sexiga/bedårande skratt i ”Dödligt vapen”-serien. ”Mad Max”. Allt det där, framförallt på 90-talet.

Således: ”Braveheart” har förstås sina kvalitéer.

Det är energiskt regisserat och spelat, framförallt i stridsscenerna. De är liksom planerade, skrivna, spelade och filmade på ett sätt som gör att man förstår, får ett grepp om ett stort slag involverande tusentals soldater.

Jag blir rörd av berättelsen, på många sätt. Det skotska folket som får nog av Englands förtryck och hävdar sin rätt. Det är svårt att inte dras med i, slå sig för bröstet och heja på den blodiga revolutionen.

Och även om det inte är 100% historiskt korrekt, förstås, så förs det intressanta samtal som jag tror ger mig en viss insikt i historian bakom den engelska kronans förtryck och hur en mer modern politik växte fram.

Men det är ju alldeles för långt.

Kunde kuttat en TIMME totalt, känns det som. Alldeles för många scener som trampar vatten, upprepar redan etablerade intriger.

Men ja. I stunder kände jag ju saker, här.

Petter

5

Jahaja.

”Braveheart”.

Fick hela fem (!) Oscar-statyetter back in the 90s. Bland annat för bästa film.

Och visst är det GEDIGMA i Mel Gibsons (regi och huvudroll) hantverk här.

Om skotten William Wallace (Gibson – då) som förlorar frugiz (oh fuck no) och ger sig ut på ett omtumlande korståg för att dels hämnas sin personliga förlust, dels ta tillbaka friheten till det skotska folket som befinner sig i klorna hos de PISSIGA engelsmännen.

Korrekt historieåtergivning, Magnus Bergman?

Nåväl.

Bra: otrolig koreografi ju! Välskruvade stridsscener på lortiga ”Lagavulin-åkrar” med typ tio tusen lajvarkåta Statist.se-entusiaster och välslipade yxor som klyver pannben som ljummet smör och så vidare. Fina vyer. Och astrevligt (!) säckpipe-OST.

Dåligt: lite lökigt och farsartat. Typ märkliga interaktioner bitvis (alla överlastade minspel) och förlupen i stunder. Blir mest strid, plåster och vrål. Gibson duckar (tyvärr) för karaktärsmässiga djupdykningar och vi SKITER – ju – typ i hur det går för Wallace efter ett tag.

Mycket muskler.

Lite hjärta.

Men ja.

Den HAR ju ändå något, ”Braveheart”.

Förvisso gräddad i redig långpanna (klockar in på tre timmar).

Men den är snygg, ambitiös och storvulen.

En helt OK titt, amigos.

Joakim