Bridge of Spies

6

Äeh. Den här var seg.

TRÅKIG!!!

Nej, okej. Det är inte hela sanningen, vännerna mina.

Det finns några fantastiska scener där dialogen skjuter ut ur skärmen och in någonstans i min ryggrad.

Företrädesvis mellan Tompa H och Mark Rylance.

Tom är stjärnadvokat med stort moraliskt ok på axlarna. Mark är Rudolf Abel, rysk spionjävel som har jättedjupa, stillsamma tankar och känslor som han uttrycker i sina målningar och subversiva formuleringar. Rudolf, va, vilken KILLE! HAN vill jag ha som närvarande farbror. Känner jag.

Han är så otroligt skickligt spelad av Rylance.

Det är sällan jag slagits så av en TYP okänd skådis, som här.

Gud. Subtila skiftningar i minspel. Adam Driver d.ä.? Kylo Ren?

Nä, nä. Kanske inte det. Jag gaggar lite. Det är fredag.

Men men.

“Bridge of Spies” är fint skriven (bröderna Coen!) i dialog och det finns ett par fint skissade karaktärer, väl ifyllda med färger också. Men många förblir skisser. Och själva intrigen är alldeles för löst hållen. Jag märker hur min uppmärksamhet flackar.

Hej då, Bridge of Spies! Nu flyter du bortåt där, på din jolle, mot horisonten, för att falla ned över kanten och ut i intet.

Hej då!

Petter

3

Jag minns en konsertrecension av Toto, typ i Expressen eller någon blaska, där en bitter recensent (Nunan?) bara skrev “Z” i följd artikeln igenom.

Slö skit var det tydligen.

“Bridge of Spies”?

Lite samma.

Jag har odlat fram ett motstånd till Spielberg på senare år.

Tycker det mesta är trist och svullet och ganska så sömnigt.

Tom Hanks: jätteduktig. Stabil. King i sin ring. Men det skaver aldrig.

Och Spielberg bemästrar sitt hantverk FÖR bra. Han sliter vant fram EQ:n och slicear så fint i frekvenserna.

Jag menar ju det.

Det är typ FÖR välproddat.

Jag sitter och ser filmen, det gör jag ju, men jag tänker på annat.

Ibland hajar jag till, inte sällan när härligt känslosvale Mark Rylance (som spelar sovjetspionen Abel) dyker upp i bild.

Men annars: gäsp.

Det saknas puls, finns liksom ingen spänning.

Någonting är fel när jag inser att jag knappt skulle rycka på axlarna om gebitkunnige advokaten Donovan (Hanks) sprängdes ner till cellnivå eller om en plötslig vätebomb pulvriserade den där RÖTTNA skitbron. Investerat engagemang: noll.

Nä, ni.

Nya tag.

Joakim