Nää-ä.
Det här var fan TUNT.
Förra veckan efterfrågade jag – ju – Brad Pitt i en roll som är det minsta sårbar.
Brother Joe hörde mitt kall och tog upp denna. ”Brad spelar alkoholist!”
Sagt och gjort.
En hyravgift motsvarande ett bättre glas fat på Retro Bar & Restaurang senare och ”By the Sea” rullar på min Apple TV.
Och det är ganska TIDIGT IN … well, fånigt. Klyschigt.
Det Krisande Medelålders Paret Som Reser Till En Vacker Fransk Ort För Att Reda Ut Allt.
Det är märkliga ”depressiva” hysterikaposer från Angelina Jolie, det är Brad Pitt som talar en komiskt amerikanskbrytande franska och är MER SAMMANBITEN OCH MASKULINT STENANSIKTIG ÄN NÅGONSIN!
Okej, kanske inte riktigt.
Men jag är besviken.
Jolie och Pitt framstår plötsligt som typ … mediokra skådisar? Som att regi varit ALLT, all this time? Och manus, förstås.
Och då får jag väl skylla på just Jolie, som skrivit och regisserat det hele.
Det är så tunt, så tunt. Inte berörande för fem öre.
Ganska visuellt vackert, med den franska kusten och blått hav som kontrasterar mot Jolies klänning och DET ENA MED DET TREDJE.
Men likväl: ett hobbyprojekt som borde ha dödats i planeringsfasen.
Ett amerikanskt par glider fram i en välvaxad (Hegevall?) cabrolet genom den franska idyllen för att ladda batterierna i en vecka eller två.
Sommar och sol och Peter Arnemo-skjortor och bara ben på Glenn Hysén och så vidare.
Allt bra SÅ långt.
Men vänta nu.
Roland (Brad Pitt) är drunk AF – ju.
Och Vanessa (Angelina Jolie) typ avstängd efter någon outtalad tragedi som klyvt relationen itu.
Let the (slow) drama begin!
”By the Sea” är visserligen vacker och visuellt pumpad (!) med sprakande färger som blossar upp och EasyJet-lockande omgivningar som ser till att reta upp Greta Thunberg-reflexen.
Med parets vid tiden ”IRL-kaos” (de separerade TYP direkt efter filmen släpptes) blir det (åtminstone) en naggande kuliss framför vilken Brangelina (!) förtvivlat försöker att kavla ut degen.
För ”By the Sea” bör kännas.
Den ska hugga till.
Man ska må piss och så – då.
Men i stället får vi serverat till oss ett rätt fisljummet vykort från den franska rivieran där all den potentiella sprängkraft som ryms i det dysfunktionella mest blir till lama, knappt kännbara, vindpustar.
Nä.
DISAPPOINTED!!!!!!
