Det här är en långsam film.
På gott och ont, som de säger.
Gotte: att de lyckade delarna av berättelsen tillåts utrymme, får andas i vilopuls.
Ajabaja: att de mindre lyckade delarna tar upp en massa onödiga jävla minuter!!!
Som det där skitsegmentet med Cate Blanchett i oldiesmink på dödsbädden. ALLT det där hade ju kunnat berättas mer effektivt med BARA voiceover eller så.
JU!!!
Sånt provocerar mig lite när jag ser den här.
”TCCoBB” (nytt handelsavtal i EU, typ?) är ju två timmar och 46 minuter lång.
Finns en massa dökött (hej Heavy!) som hade kunnat skäras av.
Men som sagt: när det fungerar, då fungerar det väl.
Min favorit: Bejamins romans, som typ silverhövdad sextioplussare, med Tilda Swintons täta societetsdam.
De möts på ett halvt insnöat hotell i Moskva. Vinden pinar där ute, guldet blänker där inne, och sakta växer en trovärdig romans fram som inte tillåter sig kategoriseras så lätt.
Det får mig att tänka att ”TCCoBB” (typ ett nytt ”fågelvirus”?) hade passat bätte som en TV-serie.
En ny drömsk, något absurd berättelse för varje avsnitt.
Ihopbakat så här, långdraget och ibland forcerat sentimentalt, är inte berättelsen så rörande.
Men mysigt, absolut.
Guldstjärna för scenografi och smink!
”The Curious Case of Benjamin Button”.
Wow.
Vilken typ mytisk (och drömsk) titel.
Och det ligger ju som ett måleriskt skimmer runt det här matinéladdade äventyret. Med Fincher vid ratten. Brad Pitt som den myskoåldrande grubblaren Button. Cate Blanchett som extroverta livskärleken Daisy. Och skitbraiga Tilda Swinton som borrar ner skådishuvudet HÅRT i sin aristokrat Elizabeth. Råstabil trojka där.
Han åldras ju baklänges – då – Benjamin.
Och vi följer honom här, startraka (!) till målsnöre. Från hudslapp russinbäbbe till überlent CGI-plyte. Det _är_ en resa, det där. Och den trummar väl på i ett fint, välsnidat tempo.
Men.
Två timmar och fyrtiosex minuter.
Lite tjötig, jo?
För även om jag uppskattar de breda, svepande och nästan Lars-Eric Uneståhl-certifierade (gosigt balsamerande ”voiceover” kopplad till massagestol, reds anm) penseldragen blir jag TYVÄRR lite så där otålig här.
Det är elegant och vackert.
Men även ganska träigt.
Benjamin Buttons otroliga småsega liv – nå?
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
