Jag kan tänka mig att det var ett EVENT, det här.
När 70- och 80-talets meste Intellektuelle Filmskapare, Woody Allen, skulle vända blicken inåt.
Hollywood under lupp.
Surret i branschen. ALLA ville vara med?
Känns så.
Och rollistan som radas upp är ju verkligen 1998:s hetaste: vår gode Leonardo, Charlize Theron, Kenneth Branagh, Melanie Griffith, Winona Ryder, JK Simmons, Famke Janssen. Vissa fladdrar förbi under några sekunder i nattens L.A.
Det, parat med den svartvita bilden, skapar ett slags dokumentär AIR. En fångad snapshot av kändisvärlden mot 90-talets slut.
Storyn då?
Well. Den lunkar väl på? Kenneth Branagh, i rollen som den neurotiskt tjattrande Woody-avataren, verkar mest lufsa runt, halvt starstruck av kändisarna och halvt, well, med en halvbånge inför de sexuella möjligheter som öppnar sig. Det bränner framförallt till när Leo träder in i all sin explosivitet, i rollen som en (aningen?) mer destruktiv version av sig själv.
Desto intressantare att följa är Branaghs exfru Robin, lika nervsvag och överfull i hjärnan, när hon försöker hitta fotfäste i sitt kärleksliv. Höjdpunkt: när hon uppsöker en luttrad prostituerad kvinna för en snabbkurs i fellatio.
Jo, jo. Det är kul och kvickt, från och till. Allen har om inte annat ett alltjämt underhållande flöde av dialog.
Men all in all? Jag vet inte.
Vad vill den här berättelsen säga mig?
Hela filmen känns lite som en manifestation av Allens – då 63 bast – egna halvbånge, såväl fysisk som mental.
En libido som inte riktigt orkar hela vägen fram.
Åh nej.
Det Svartvita Giftet.
But hold on.
”Celebrity”, om nyskilde och vrålkåte författaren Lee (Kenneth Branagh) som slungar sig _huvudstupa_ (?) in i kändisskapets lyster, är ju faktiskt … rätt bra?
Pretty good work, Woody.
And: great acting, Kenny Boy.
För TROTS gråskala och (märkligt) ”VHS-brus” med råkasst ISO-tal är det fängslande att följa Lees celebra frotterande och promiskuösa leverne.
Svårt att slita sig, ja.
Erotisk och köttslig rollercoaster där mycket är trasigt, neurotiskt och ångestladdat MEN där man hela tiden vill veta var Lee egent-e-ligen kommer att landa.
Om han över huvud taget gör det.
Leo?
Well.
Stable as fuck per usual.
Onwards we go.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
