Edge of Tomorrow

8

Jag minns nog inte när jag senast KITTLADES av ett science fiction-koncept.

Och på papperet gör inte ”Edge of Tomorrow” något revolutionerande. Det är i princip ”Måndag hela veckan”, fast med en lite grå Tom Cruise i stället för en ettrig (när var HAN det senast?) Bill Murray, Emily ”Amazingly Charming” Blunt i stället för Andie McDowell och SKITÄCKLIGA spaghettialiens i stället för… skogsmurveldjur.

Men sättet det genomförs. Jesus Amalia (säger en så?). Gudars lilla skedning. Öj öj. Det gör att jag sitter och fnittrar inombords, får asiettstora ögon och regredierar till 12 bast med en påse fylld med choklad, sura nappar och SHAKE.

Tompa är alltså något slags sociala medier-küng i amerikanska försvaret, men han har aldrig sett ACTION. Är hemofobisk. Men Tommy, det är ju aliens som attackerar oss överallt! Du ska till frontlinjen, boy! Tompa vägrar. Tompa stämplas som desertör och måste tjänstgöra i den skitigaste, jävligaste kampen hittills. Och han dör. Men så vaknar han upp igen. Samma kränkande högljudda general som skriker på honom. Samma nya kollegor han introduceras för i sin trupp. Samma dödliga slagfält. Olika dödsorsaker. Och varje gång han dör vaknar han upp igen, på början av samma dag.

Som sagt: enkel premiss. Men genomförandet är så charmigt, välskrivet, fullt av smarta och snygga små tidhoppstwister, spelat med en sådan dedikation – att jag köper hela paketet. Rakt av.

Så genomgående UNDERHÅLLANDE.

Petter

7

Tänk “Måndag hela veckan”.

Addera typ tusen bindgalna cellulosaaliens, robotplåt, Tom Cruise, en klase drillade stridspittar i wifebeaterlinnen och krydda med another D-Day on the horizon.

Vips!

“Edge of Tomorrow”, reporting for duty.

I Doug Limans sci-fi-sprakande actionvältare möts konvention med inversion.

För det är just i smällen där, mellan de hormonstinna actionscenerna och den tokiga tidsloopen (poor dude Cage, spelad av Cruise, lever om samma dag hela tiden), som “Edge of Tomorrow” blir både raffinerad och underhållande.

Liman, som med filmserien om stoiske agenten Jason Bourne fick hela Bond-franchisen att skifta riktning, kan sitt adrenalin.

Så även dystopiatände Cruise (“Minority Report”, “War of the Worlds”, “Oblivion”), som trots att han klockat in på ett halvt sekel fortfarande är het på gröten och lädertajt som ett tumlat korvskinn.

Men det är Emily Blunt, i rollen som granithårda och råbarkade übersoldaten Rita (aka The Full Metal Bitch [!]), som lirar bäst här.

Hon känns ju verkligen som en HUMAN HERO när hon flyger fram med “Sailor Moon”-svärdet, kapar UFO-lemmar och gör tentakelhövvena till småflis med sina axelkanoner.

“Edge of Tomorrow” är något så ovanligt som en actionfilm med gedigen dimension.

För all del småpajig och med ett slut som känns både tandlöst och mesfisigt.

Men inom ramen av en komplex (nåja) setting växer reptilactionen.

Det är kul när hjärna lyfter muskler.

Typ så.

Joakim