Wow.
Vi chattar här – som vi gör – och konstaterar redan efter typ en minut att det känns som en film i spannet 8/10 – 10/10.
Betygsmässigt – då.
Crazy Cruise och gänget. Levererar ju mer, bättre, större för varje gång!
Äh. Sorry. Känns lite SPATTIG va, texten min?
Jag är lite trött här. På taaaaaaaaaaaaaaagi mot Malmö.
Men!
Jag vill likVÄL hylla M:I-RN (crazy acronyms, huh?).
Det HÄNDE ju något YTTERLIGARE med denna konstant framåtskridande franchise när Cristopher McQuarrie SEGNADE NER (NÄ-Ä!) i registolen.
Författar-regissören ”McQ” ser ut som en mix av Stephen King och David Lynch och är PIGG på action och INTRIG.
Perfekt rekryt för M:I, med andra ord.
För Rogue Nation börjar spektakulärt och samtidigt lättfotat. Det är ett flygplan och skämt som haglar i luften och Cruise som hoppar på vingen när flyget lyfter och HAHAHA HUR SKA HAN KLARA DET???
Sen bara staplas såna där scener på höjden till det känns som hela tornet ska falla.
Men McQuarrie har byggt starka fundament i manus här, med en riktigt fascinerande skurk i enigmatiske ”fejkbrännskadeoffret” (NEJ NEJ NEJ!!!) Lane och ett katt-och-råtta-spel där man aldrig riktigt vet vad som är upp och ned, vem som är vem.
Och de där EVIGA SATANS MASKERNA som ALLTID lyckas överraska en – trots allt.
Känslan inför veckans nästa film: TAGGYYYYYY!
Visst var ”Mission: Impossible – Ghost Protocol” lekfull, spännande och på det stora hela – vad är det de säger i ”Askungen” eller ”Snövit och de sju dvärgarna” eller vad det nu är – alldeles, alldeles underbar?
Men ja.
Det här är NOG min favoritåktur med agent Hunt och kompani (hittills). Den vinner på målfoto.
Plot: Ethan Hunt (Cruise) får duktigt med vittring på den onda terrorgruppen (?) Syndikatet som ska förstöra världen där en riktig buse (med ciggröst) spelad av Sean Harris leder linjen och … äh. Skit i det.
Vi hugger på (allt) det andra.
För Tompa Cruise är så där härligt halvplufsig (ser ut som Joachim Löw [!] mer än någonsin tidigare), det är ÄNNU vassare nerv (turbinscenen med syrebrist!) och helt sagolikt finsvarvade påhitt (crescendot i operasalen!).
Och visst är det TYP anmärkningsvärt, i en tid när det HAGLAR av pissiga uppföljare, att varenda del (undantaget John Woos fortsatt genomvidriga vuxenversion av ”Kung Fu Panda”) av omöjliga uppdrag höjer nivån ett litet snäpp till.
Regissör/manusförfattare Christopher McQuarrie bakom DET HELE = succé.
Rebecca Ferguson är nog tio tusen (inte så svårt IOFS) bättre här – som råskillade och akrobatiske underättelseagenten Ilsa Faust – än i Magnus Bergmans gamla (dammiga) guilty pleasure-serie ”Nya Tider”.
Den buffliga Bet365-skådisen (!) Jens Hultén är fan typ asbra i rollen som skurken Janik Vinter (DET Tolkien-namnet).
Och det mesta är bättre av det bra.
Fartfyllda actionsekvenser, häftiga (!) jakter medelst hoj och bil, fiffiga gadgets (Fitbit-armbandet med syrenivå i realtid!) och ett _så_ väl avvägt tempo rakt igenom.
Till och med Benji (Simon Pegg) är mer rolig än blä.
Så förväntan på ”Mission: Impossible – Fallout” om två veckor: hög.
Är det – MÅNNE – dags för en NIA eller TIA?
Vad sägs, Big Pete?