Tompa Crusse och Chrille McQuarrie: lite match made in heaven, va?
Fram till denna rulle har de bland annat gjort följande BANGERS:
Valkyria (LITE underskattad thriller med Tompa som nazidödare)
Edge of Tomorrow (saucy sci-fi med Emily ”Frikortet” Blunt, MUMMA)
Mission Impossible: Rogue Nation (ARGUABLY bästa M:I)
Mission Impossible: Fallout (nej okej DEFINITIVT bästa M:I)
Top Gun: Maverick (skriven av ”Mackan”, dunderrulle ju)
SÅ!
Förväntningarna på ”Dead Reckoning” har minst sagt varit uppskruvade, där ute i ”filmvärlden” SÅVÄL SOM inom Petter Arbman.
The verdict?
Well … bra, ju!
Men det här är långt ifrån de MINDBLOWANDE scenerna från ”Fallout”. Ett mycket slappare, flummigare manus som lutar sig mer mot narrativa stereotyper.
Jag vet inte. Jag kanske måste se om den. Jag VILL se om den. Det är väl ett gott betyg i sig, för all del.
Det finns några fantastiska scener här också. Ethan Hunts ”reveal” tidigt i filmen är smått genial, till exempel. En del fightkoreografi som är kvick och spännande. Motorcykelstuntet som har marknadsförts på internet i typ tre år: kittlande men samtidigt liiite underväldigande?
Och skurken, alltså ”AI:ns högra hand”: rätt dålig va? Både karaktären och skådisens prestation. Tumme ner.
Nej. Den mest sjuiga sjuan jag någonsin gett, detta.
Helt okej.
Hämta UPP i DR: Part Two, please!
Dun dun DADA dun dun DADA dun dun!
Ethan, we’re back with you.
En snabb koll i det ständigt växande ”TR-biblioteken” vittnar helt klart om något:
Vi störtdiggar Mission-franchisen, åtminstone efter en trög start (6/6 och 5/3). Senaste – ”Mission: Impossible – Fallout” – är ju fakkin bäst hittills med dubbla nior (Cavills bicepsreload!) och så vidare.
Och det säger ju något om _staminan_ i Cruises kanske största hjärteprojekt, att pièce de résistance nåddes hela 27 år (!) efter att vi stiftade bekantskap med agent Hunt för första gången.
Nu är det tänkt att ta avsked med seriens två sista kapitel.
Hotet denna gång: en ondsint typ Sauron-AI, flämtande som ett kvidande stjärthål, som medelst lömska malwaremetoder är på väg att ta över världen genom snillrika ”ettor å nollor”.
Hunt hatar det där.
Och när en fiende från förr, megasvinet Gabriel (Esai Morales) kopplar armkrok med ”the Entity” (AI:n – då) finns det inget utrymme för kompromisser när Ethan återigen ställer sig inför risken att förlora det han håller nära för att rädda allt det andra.
Så: actiongenrens störste Pyrrhus-segrare är tillbaka i ringen för en sista rond.
Och visst är det som det brukar i Det Omöjliga Landet; storslagna, episka vyer (Alperna!), heltokiga stunts, närgångna sladdar i gränder (ALLTID i Italien!), nydanande teknik och våldsamma uppgörelser med nävar, rör och sablar (!).
Popcornen går åt om man säger så.
Men där ”Mission: Impossible – Fallout” var innovativ, ikonisk och lekfull, saknas det någonting i Ethans sista spurt mot efterlängtad lugn och ro.
Det saknas som … själ?
Bra är den.
Men inte magisk.
*håller tummarna för Part 2*
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
