Gifted

6

Vissa skulle kanske avfärda detta som utstuderat, sentimentalt skräp.

Affektfiske.

I linje med den här samtida strömningen inom reklam – väcka känslor till varje pris. Att jobba på McDonald’s är som att ta värvning, och så vidare.

Det är lätt att tröttna på det. Synapserna i amygdala bränns ut och man börjar sukta efter ”Godzilla vs. King Kong” och Salta S till middag.

Men ”Gifted” har verkligen sina stunder.

Berättelsen, om ett mattegeni som begick självmord och lämnade efter sig ett (minst?) lika begåvat barn som sedan uppfostras av hennes (minst?) lika begåvade som hunkiga filosoffarbror – ja, den är ju ändå grundberörande.

Framförall för att alla spelar bra. Särskilt barnet i fråga, gestaltas väl av nioåriga McKenna Grace.

Dialogen är också pigg i sina stunder.

Men manusets lapptäckesaura framstår allt tydligare ju längre filmen går. Relationer vars skildring inte ges tid och utrymme för att bli helt trovärdiga. Synd.

Men visst fälls ett par tårar här och där.

Det är värt något, oavsett uppsåt.

Petter

6

Jag blir ju lite drabbad här.

Det knackar på inne i bröstet (”hallå?”) och jag tittar ut genom mitt lilla förmaksfuktiga nyckelhål och ser ganska så ivriga känslor torna upp sig utanför. De står ju där i begrepp att kliva in i mig.

Äh.

SKUM skit.

Sorry.

But me so tired.

”Gifted” är ju mest ett habilt melodram(a).

Om frilansmekanikern (?) Frank (Cris Evans) som uppfostrar systerdottern Mary (McKenna Grace) efter ett självmord.

Det är vårdnadstvister och ont blod. Och obehagliga klor – personifierade av strikta Filippa K-grandma Mrs Adler (Lindsay Duncan) – som vill kapitalisera på talang. Mary är nämligen grym på matematik.

Jo.

Det handlar om tunga saker – då.

Och visst är det rörande ibland. Starka scener (främst mellan Frank och Mary) och rätt hårda kast mellan hopp och förtvivlan.

Men mest är det förvirrat.

Där regissör Marc Webb (”500 Days of Summer”) står med ena foten i dramaland och andra i ett käckt matinéträsk.

Det är lite splittrat, ihåligt och märkligt. Otajmad komik. Plotholes och så.

Äh.

Sex av tio.

Vi stannar där.

I’m feeling generous today.

Joakim