Moonfall

3

Njae.

NJAE.

Ingen originaldunderzubbis till rulle, detta.

Hafsverk AF.

Visst, visst, man har ju ändå FALLIT för vissa Roland Emmerich-mackor genom åren.

Jag menar.

Godzilla. Epic experience.

The Day After Tomorrow ändå!

INDEPENDENCE DAY!!!

Mannen ska ha sina fucking rosor, okej?

”Moonfall” känns som den har gjorts med vänsterhanden, tyvärr.

Den är inte ens roligt dålig.

Bara en en man med rätt kontakter i industrin som fått finansiering för ett skitmanus.

DOCK: rätt bra effekter här och där! Om än ojämna.

All in all though: ett slöseri med tid.

Petter

3

Oh fuck no.

Horrible moon deciding to collide with planet Earth, huh?

Undergångsfetischisten Roland Emmerich, en av filmvärldens mest nischade dirigenter, är tillbaka i disasterland sex år efter ”Independence Day: Resurgence”.

Och visst är det sig mesta likt när tysken sätter sig vid ratten.

Jorden är under hot, allting pekar käpprätt, en oväntad hjälte kliver fram, den första insatsen misslyckas fatalt och när tiden är knapp sätts allt hopp till en sjuk silvertejpslösningen som ska fixa alltihopa.

Största problemet med ”Moonfall”?

Att det tydligen inte räcker att något udda ”rymdfenomen” får månen ur sin omloppsbana. Utan att det tydligen är utomjordingar som ligger bakom alltihopa.

Det sabbar mer eller mindre allt, det där.

För grundpremissen hade – ju – räckt och varit duglig ryggrad för en helt habil katastrofrulle.

Men när Emmerich väljer att blanda in någon diffus tentakel-/partikelalien som antagonist blir det bara högljudd och ofokuserad pannkaka där inte ens Halle Berry och Patrick Wilson (som BORDE kunna bära viss skit oavsett) orkar bry sig för att ro äventyret i hamn.

Nä.

Redig punka.

Men se trailern för all del, den e go.

Joakim