Jag vill ta vid där med det antropologiska, som Joakim tar upp.
”Neon Bull” är storslagen i sin stillhet, om ni ursäktar en gymnasial formulering här (jag ser dig, Marianne Van der Wie!).
Det är något med de (åtminstone nästan) statiska kameravinklarna.
En stint blick, genom dammet och allt.
Som ser dessa människor, deras hopp, svek, glädje, lättja, illvilja.
Allt framträder, som Nordpolen en gång sjöng, som glas: så skört men samtidigt så klart.
Framförallt har vi den förmodligen främsta sexscenen som spelats sedan Billy Bob Thornton och Halle Berry maratonplinkade i ”Monster’s Ball”. Den gravida kroppen i all sin styrka och skönhet. Aj. Wow.
Greatness awaits (sjukt nog en Playstation-tagline).
Press play.
Vad vackert det är med kontraster.
När någonting rått och förbannat mörkt helt obekymrat och okommenterat plötsligt sprängs sönder av det ljusa och fria. Eller när polerna kan samsas bredvid varandra, samtidigt.
I ”Neon Bull” vecklar regissör Gabriel Mascaros ut ett diorama med generös gradient där det tysta och flegmatiska konsekvent ställs mot en grann och skrikig stuckatur dränkt i TYP holipulver.
Vi möter Iramar (Juliano Cazarré), en sinnrik rodeocowboy i Brasilien som lever på att borsta tjursvansar inför vaquejadakvällar (läs mer i faktisen nedan!). Vars längtan efter någonting annat definierar allt.
Iramar ritar sina drömmar i runkklibbiga porrblaskor (true!).
Han vill bli kläddesigner, på kvällarna sys klänningar, och i varje moment och vridning tycks han söka sin egen förlösning och ta sig bort från de stall som kommit att bli illustrativa bottnar.
”Neon Bull” är i sina vinklar fantastisk.
Det är nästan antropologiskt.
Och det finns scener som verkligen SPÄNNER ut sig trots (eller tack vare) det anspråkslösa och svala. Som när Iramar sitter i en lerig och dammig hästhage och filar ner en elfenbensvit skyltdocka med hjälp av stenar.
Eller när han, analogt luggsliten och förvirrad, försöker att förstå vad CMYK-koder och vektorbaserade skisser EGENTLIGEN är.
Good work, Mr Mascaro unt Cazarré.
Det är ju SÅ sköna kollisioner här.
Trivsamma pretentioner lastas in i ”Neon Bull”.
Ingenting ursäktas för.
Me likey.
Me likey big time.