Äsch.
Vissa bryr sig alldeles för mycket om handling.
”Luke Skywalker skulle aLdRiG bli bitter, det är inte i enlighet med hans kArAktÄr”.
VYSSAN LULL DIN TÖNT, han var en pöldjup rollfigur till att börja med.
(Ja, jag har varma känslor för ”The Last Jedi”)
Men visst. Visst, visst, visst.
You got me.
”Prometheus” har många manusmässiga blundrar.
VARFÖR blir Holloway (”Tom Hardy från Temu”) plötsligt en bitter alkoholist? Från en munter och hurtig vetenskapsman till århundrandets misantrop som söker tröst i flaskan vid ett biljardbord (?). Vi får verkligen INGEN rimlig förklaring.
HUR visar en biolog NADA rädsla när han träffar en asäcklig aggressiv vattenorm på en främmande planet?
PÅ VILKEN BEVEKELSEGRUND springer Elizabeth Shaw inte åt ett annat håll när det enorma rymdskeppet rullar emot henne i MAKLIG takt?
Så där ser det ut.
Man kan låta det där irritera en TO NO END om man väljer det.
Men: ”Prometheus” har MYCKET BRA.
Grundintrigen ÄR spännande, om än RÄTT vanvördig mot Darwin och vetenskapen som vi känner till den (men kanske just därför också rätt kittlande?).
Karaktären David (återigen – androiden!) är oerhört njutbar att ta in, utsökt spelad av Michael Fassbender.
Visuellt är det fantastiskt rakt igenom. I allt från kostym och scenografi till CGI och smink – totalt övertygande, jag är uppslukad.
Jag HAR väl ett horn i sidan till Ridley Scotts/Alien-seriens fascination vid att göra skräck av graviditet och oönskade födslar. Visst, det är effektiv skräck, men skräck på … ohederliga grunder? Något sånt. Ett billigt grepp.
Men på det stora hela gillar jag ”Prometheus” ganska mycket.
Helheten är verkligen större än delarna i det här fallet.
Back in space, mates.
Jag minns ju ”Prometheus”, typ en prequel till hela Aliens-universumet väl (?), som bombastisk, mörk och bastrummig (!).
Men nu, vid återglutten: typ lite rymdcozy?
Visst.
Det är särdeles fucked up grejer som händer på (och vid) farkosten USCSS Prometheus.
The classic darkness of strange beings in stomach, en ondsint och översmart android (briljant spelad av Fassbender OFC), eldkastare som bränner ihjäl galna DNA-hybrider Å det ena MED det andra.
Men ändå.
”Prometheus” är lite … gullig-ish?
Nä.
Där har jag tokfel – då.
Men det känns som att jag på något sätt dränkt Ridley Scotts kosmosrysare i MER svärta under åren som gått sedan första titten där anno poor AF in single shit apartment in Malmö.
Ja ja.
Gillar ändå ”Promme” rätt mycket.
Det finns en nerv mest hela tiden (alla SNÄVA tidsramar och ”på håret”-scener) där de storväxta, blekta Engineers är oväntat läskiga med sin fysiska volym feat. ”Erik Stillesjö-sexpacket”.
Och: bra CGI ju!
Piskar ju skiten med nyss sedda ”Alien: Romelus” (det stressrenderade fejkplytet glömmer vi EJ) trots att typ tolv år skiljer dem åt.