Suffragette

8

Det är viktigt att påminnas om kamperna som utkämpats. De uppoffringar som bäddat för dagens samhälle.

(Well, kanske inte just DAGENS samhälle. Trump och M+SD UNT SO WEITER, fy och tvi vale.)

”Suffragette” skildrar effektivt den utsatthet kvinnor befann sig i, den klaustofobiska tillvaron. Det begränsade utrymme de tvingades pressa in sina krympta liv i. En spänd tystnad som inte får brytas. Det ständiga hotet om våld, om övergrepp.

#nejnejnej

De slår hårt i magen, vissa scener.

Den där påminnelsen är viktig, återigen. För att vi så lätt glömmer. Vi tar vår frihet för självklar (särskilt jag som Mr. Privilege som aldrig vetat något annat). Och det finns så klart något vackert med det. Det är så det ska vara.
Men skygglapparna letar sig lätt upp längs tinningarna igen.

”Suffragette” tog sig in. Och efteråt såg vi Ashley Judds tal från Women’s March i Washington. Kämpen utkämpas fortfarande. Tro inget annat.

Petter

8

Uppvaknanden är starka. Nästan oberoende av kontext.

I ”Suffragette” är isbrytningen lika svårsmält som välskildrad.

Det är tunga scener som liksom släpas fram i svåra kedjor. Konfrontationer där saker ting som är reellt SKITVIKTIGA sätts på spel, tvister och gatusten som flyger.

Blod, skrik, familjesplittringar och sådana där emotionella bröstvärmare (Georges tårar!) som får en att vackla rätt rejält i flera minuter.

Maud (Carey Mulligan) jobbar på ett tvätteri i London. Lönen är piss, förslitningsskadorna många och i mötet med kollegan Violet (Anne-Marie Duff) får Maud fart under sulorna och joinar suffragettrörelsen som pumpar av ilska, vilja, driv och patos.

Meryl Streep – som rörelsens ledare och agitator Emmeline Pankhurst – syns bara i en minut eller två. Men det brandtal som hon krämar ur sig (”I would rather be a rebel than a slave”) för att mana på kampen för kvinnors rösträtt kavlar sönder det mesta i sin väg.

Ens egen kverulans blir så obetydlig, futtig och värdelös efter att ha sett ”Suffragette”.

För det här är viktigt ju. Värdefullt att se. Obligatorium, typ.

Att gråta över att WiFi-signalen tappar EN plopp när jag rör mig in i sovrummet (”JAG ÄR VÄRD MER ÄN DET HÄR!!!!!!!!”).

På riktigt.

Apropå uppvaknanden och perspektiv.

Joakim