The Matrix

8

Ikonisk.

Så ligger det till.

Med tanke på återuppståndelsen ”Matrix Resurrections” i december blev TR-redax sugna på att gå igenom gamla trilogin igen.
Och som vanligt blir det ju kittlande att återvända till en rulle man senast var TOLV när man såg.

Ja, jag tror fan inte jag har sett om den sedan 1999.

Det var något obehagligt med den som höll mig borta.

Obehaglig än i dag? Yup.

Den där äckliga satans lilla tentakelsaten som borrar (!) sig ner i naveln (!!) på Neo och så vidare.

Gracias, no.

Men jag fångar ju upp helt andra detaljer när jag nu ser om den, så är det.

Typexempel: när Morpheus drar igenom ”Hur hamnade vi här?”-powerpointen för Neo. Jag förstår en massa saker jag aldrig greppade förut, som att människorna mer eller mindre startade kriget mot maskinerna. Deras rädsla och fördomar blev deras fall. Förvara under lärande: sede.

Men det ikoniska har ju framförallt att göra med THE ACTION (fortfarande inget bra svenskt ord för det? ACTIONEN??).

Scenerna är rafflande och visuellt imponerande I DAG, the year of our lord 2021.

Ascool koreografi, sinnesbändande rörelser – precis sånt man skulle göra om man upptäckte att man var i ett spel och hade möjligheten att hacka det.

Positivt överraskad, jag.

Ses snart, ”Reloaded”.

Petter

8

”The Matrix” är fan, ja, tung. TÖNG.

Tobias Gerhardsson (min brorsa, reds anm, som arbetar med grafisk design och webbprogrammering UND SO WEITER) och jag såg väl den här typ 78 gånger på VHS mellan åren 1999 och 2001.

Den är ju stilbildande, syskonen Wachowskis minst sagt flippade domedagsmacka.

Banbrytande (för tiden) effekter och WOW:ig koreografi som (väl?) innebar ett smärre paradigmskifte för alla Hollywood-studios, typ djup samhällskritik (på riktigt ju!), stencoola Statoil-brillor och läderrockar, pulvriserade atriumpelare (!) och FUCKING STENHÅRD och näsblodsframkallande musik serverad av (bland andra) Marilyn Manson, The Prodigy och Rage Against the Machine.

Jo, men visst.

”The Matrix” är en fin käftsmäll.

Lite cozy, också. Ping bullmamma Gloria Foster som The Oracle.

Och på samma sätt som Ellen Pages karaktär i ”Inception” _smekte_ oss igenom all exposition på ett naturligt/ledigt sätt håller vi hackern Thomas Anderson aka Neo (Keanu Reeves) handen genom den hårresande upptäckten att vi alla lever i en simulation och att Den Riktiga Verkligheten hittas på en asskabbig ubåt nere i kloakerna där ett fåtal människor lever på ständig flykt från ondskefulla cyborgs.

Ni är med?

Bra.

Det är spännande, saker och ting som står på spel KÄNNS. Häftig action, fräna vinklar och en kamp mot klockan (på flera plan) som omsorgsfullt har mejslats fram.

Next week: ”The Matrix Reloaded”.

Joakim