The Matrix Reloaded

5

Det känns smått absurt att den här kom FYRA år efter ettan.

Kunde de inte ha kommit på några fler pirriga innovationer?

För som det ÄR känns ju ”Reloaded” mest som en urvattnad upprepning med maximalistisk pommeskrydda ovanpå.

Förvisso finns här vissa intressanta dialoger som fördjupar världens LORE.

Typexempel: när Neo träffar ”Arkitekten” och får sin verklighetsuppfattning ställd på ända YET AGAIN.

Och det FINNS ju något drabbande i skildringen av Zion, i all dess bultande mänsklighet.

Allt SEX!

Ja.

”Omladdningen” är en märklig uppföljare.

Den har ju sina feta moments.

Men ni vet: för lång och yada yada yada.

De borde bara ha slagit ihop den här och ”Revolutions” och klippt ner med minst en timme?

No?

Yes?

Petter

5

Neo is back.

Och det är en protagonist utan kännbar växtvärk vi återförenas med typish fyra år efter att ”The Matrix” tumlade in med bröstet utskjutet och trampade upp nya stigar i den typ semi-förkalkade actionfåran.

Great slow-mo. Sensuellt fångade kampsportsmoves. Kaxigt OST. Sexiga jävla läderrockar. Och den ständigt närvarande känslan av att minsann ALLTING står på spel.

Coolt, det är väl ordet.

Men tid har gått och Neo är ingen rookie längre.

Mer eller mindre oslagbar, ja?

Med knuten Stålmannen-näve fiser han förbi i typ Mach 3-hastighet över himlavalvet med sin lakritssvarta BDSM-kaftan fladdrande för att rädda alla ubåtshomies från de ondskefulla maskinerna/programmen (?).

Ja.

Ni läste rätt.

Neo har lärt sig att flyga.

Och om han upplevde vissa bekymmer med att klå Agent Smith (Hugo Weaving) häromsistens är det numer inga probs AT ALL att ledigt (!) piska upp typ tio tusen kloner av densamme.

Nej, ”The Matrix Reloaded” är fan rätt svag.

Saknar nerv – ju.

Neo är FÖR bra medan Agent Smith ser sig själv bli devalverad till en ”mjukvarudement” och megalomanisk frifräsare som mest är virrig och kass.

Wachowski försöker desperat introducera nya skurkar för att skapa puls, men albinotwinsen , som känns som några jobbiga halvbossar i ”Metal Gear Solid V: The Phantom Pain” är rätt harmlösa trots att de kan skifta i opacitet rapid AF och de facto är odödliga.

Bäst: den långa actionsekvensen på motorvägen, som pågår i typ 20-25 minuter, är tvivelsutan otrolig. På nålar: sittande. RÖR INTE VÅR MORPHEUS och så vidare.

Och nog finns det fin charm i hur hela Zion gestaltas; lortiga gränder, technomusik/rejv och ofantligt mycket sex.

Jaja.

”The Matrix Reloaded” not so goody and I need myself a fresh pick-me-uppy.

Nästa vecka tacklar vi tredjeperioden av trilogin.

Fram med sågen?

Joakim