Jag hade ändå hoppats.
”Tänk om det var blott tonårens otåliga blick som gav de här uppföljarna en orättvis kölhalning?”
Nej, okej. Jag varken säger eller tänker med orden ”blott” eller ”kölhalning”.
Men ni vet, andemeningen und so weiter.
Jag VILLE gilla Matrix-uppföljarna den här gången.
Men ja … det är ju skit, i stort sett.
SÄRSKILT den här, trean.
Fan vilken meningslös pengahåv, bara.
Eller?
VAR syskonen Wachowski verkligen inspirerade här? Var det en vision de MÅSTE berätta? Om så var fallet tappade de fan bollen helt.
Vad HÄNDE med det stilistiska självförtroendet från ettan? Det modiga, äckliga, mäktiga tilltalet?
Gone with the wind, uppenbarligen.
Äh, jag orkar inte ens gå in på det. *viftar med båda händer*
Två tummar ner.
What a stinker.
Big FU in direction to siblings Wachowskis?
Närå.
Men ”The Matrix Revolutions”, som är tänkt att WRAP ALL THINGS UP i sagan om hackern Neo och alla hans homies, är rätt seg smörja som lutar sig (enbart) mot gamla tricks.
Hur många gånger har vi sett kaklade väggar krasas sönder i slow-mo?
Hur många ”Mr Anderson” har vi hört?
Storvulet/ödesmättat babbel man fattar NADA om = tusen gånger?
Vidrisch – då.
Det största problemet med ”The Matrix Revolutionens”, som startade redan under ”The Matrix Reloaded”, är att man inte alls känner sig investerad. Utöver great Morph (Laurence Fishburne).
Det saknas kött och blod; allt som så tydligt stod på spel i ettan slarvas bort totalt och inte ens när Neo – SPOILER ALERT – får ögonen sönderbrända och blir jävligt blind rycker vi till.
Nej, kryp ner under stenen DU HEMSKA FILM.
Bävar ju inför ”The Matrix Resurrections” (premiär vid jul, reds anm).
Kan bli största kalkonen på länge, den?
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
