The Toxic Avenger

2

Äääääeh.

Näääääe.

Nä-ä!

Nej.

Det här är verkligen första gradens skrotrulle.

Den halvt kultstämplade serietidningsantihjälten ”The Toxic Avenger” har jag vaga minnen av. Den där gröne, skeve muskelknutten man såg TYP på baksidan av någon ”Modesty Blaise”-tidning i sommarstugan (Thanks, Papa Abe!). Tilltalande och vämjelig på samma gång.

Karaktären beskrivs av dvdshoppen.se som ”The Toxic Avenger – den första superhjältren från New Jersey! Missförstådd, muterad, älskad endast av sin blinda flickvän”.

Hahaha.

KUL sammanfattning, ju!

Filmen, däremot?

Horrible.

Skrattade inte en enda gång.

Det är plumpt, tafatt, vältrandes i rasism/misogyni/funkofobi och typ 20 andra diskrimineringsgrunder utan att samtidigt ha ett uns av charmen som krävs för att väga upp det.

Också: en så djupt märklig nivå av sex och våld som genomsyrar hela filmen.

Jag vill inte bli bror duktig här, men vad ska det här ge mig?

Sorry, Anders Clark, Magnus Bergman, Joakim Gerhardsson och hela ”Den dåliga filmklubben”-klientelet, men det här är skit.

Petter

3

Mmm.

A classic från B-filmsmaskineriet Troma Entertainment.

Kultförklarad? Typ.

Good? Njae.

”The Toxic Avenger”, om utsatte golvmopparen Melvin (Mitch Cohen) som trillar ner huvudstupa i en tunna med gift och blir en slajmig altruist med ådriga muskler, är en rätt pajig (och blodig) historia.

Största problemet: den FÖRSÖKER verkligen att vara rolig.

Det forcerade och effektsökande faller inte så väl ut när det är just det omedvetna och blinda som gör värdelösa B-rullar – för att låna Den Dåliga Filmklubbens paroll – ”så pass dåliga att de blir bra”.

”The Toxic Avenger”, som fick typ tre uppföljare och allra senast en storbudgetremake (!) häromsistens med Elijah Wood och Kevin Bacon, hamnar i något sorts ingemansland där alla märkliga replikskiften, usla klippningar och BAD BAD ACTING PERFORMANCES känns ocharmigt beräknande.

På det allt gore. Armar som slits av, mosade skallar med klibbig hjärnsubstans på asfalt, gymvikter som pulvriserar strupar och tusentalet punggrepp. Även det kalkylerande – men visst är SPLATTRET det funny henan. Blir lite ”Bad Taste”-nostalgisk.

Men nä.

Mest dålig.

Mindre bra.

Joakim