Marriage Story

9

Whoa.

Wah.

Weh.

Huga.

Det är nog årets skådespelarprestation vi ser här.

Adam Driver tar Noah Baumbachs manus och regi och springer iväg, gör home run på home run, sätter den i krysset, gör trepoängare, alla sportmetaforer.

Men det är inget explosivt framträdande, utöver vissa scener.

Han genomför det mestadels med ett drabbande reserverat uttryck. Gör saker med sin blick, sin hållning, sitt röstläge. Den där sången mitt i allt!

Hujeda mig sånt barn han var, va?

Scarlett Johansson är nästan lika bra, med andra ord jättebra. Ungefär som skillnaden mellan svårighetsgraderna ”Jedi Master” och ”Jedi Grand Master” i färska toppspelet ”Star Wars Jedi: Fallen Order”.

Och Noah Baumbach har nog skrivit sitt bästa manus sedan ”The Squid & The Whale”.

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva, just nu, lite kaffestissig och sugen på helg, än att det är en av årets otvivelaktigt mest drabbande berättelser.

Jag grät två gånger, typ till 90% tack vare min älskade Adam.
Storslaget drama!

Petter

8

Noah Baumbach is one of my favs.

Det har ju varit så ända sedan ”The Squid and the Whale” sparkade in dörren (medelst DVD) till ett större djup – då – för typ tio-tolv år sedan. Mer om det kan du läsa här.

Sedan betades allt av.

”Greenberg”, ”Margot at the Wedding”, ”While We’re Young”, ”Frances Ha”, ”Mistress America” och ”The Meyerowitz Stories (New and Selected)”.

Har väl inte missat något av karln egentligen.

Men förbisedda svartsjukekomedin ”Mr. Jealousy” från 1997 (!), med en kanonneurotisk Eric Stoltz och gamla Tony Soprano-flörten Annabella Sciorra in da cast, är _nog_ det bästa som svarvats fram av indieauteuren.

Hur som den havde unt so weiter.

”Marriage Story”.

Om teaterregissören Charlie (Adam Driver) och skådespelerskan Nicole (Scarlett Johansson) som ska skilja sig.

Där lojaliteter, antaganden och relationella löften tumlas runt i en känslokall trumma bestående av kallhamrade advokater, hutlösa arvodeskostnader och formella delgivningar.

Baumbach är mästerlig på att dammsuga sprickorna i det alldagliga och fånga upp de mest subtila av detaljer. I det dysfunktionella och i fogarna knakande trivs han, och gör sig samtidigt, bäst.

Och i ”Marriage Story”, där hud stångas mot business, bjuds vi med på en för det mesta (utöver ett nästan ”Boulevard”-esque utbrott halvvägs in) luguber resa där saker och ting som alltid varit en del plötsligt måste styckas upp.

Det löper som en semi-munter melankoli genom allt. Drabbande, sorgligt, roligt och smart. En ackordföljd där hela spektrat ryms.

Bäst: samspelet mellan Driver och Johansson.

Joakim