Me llamo Aaron Sorkin.
Nej då. Jag heter ju inte det. Jag heter Petter Arbman och jag godkänner det här meddelandet.
Vilket är: ”The Trial of the Chicago 7” är en BRA film. Riktigt bra, till och med.
Det blir en FÖRHATLIG dubbelsjua igen här på TR, ja, men ofta ÄR ju filmer just *riktigt bra* – varken mer eller mindre.
Aaron Sorkin är en av mina guldgossar i Hollywood, framförallt för hans oerhörda insats för TV-mediet. Han var med och formade modernt manusskrivande via sina stilbildande serier ”Sports Night” och THE WEST FUCKING WING. ”Studio 60 on the Sunset Strip” och ”The Newsroom” var ju båda också BRA, om än åt det något melodramatiska, FÖR svällande hållet (särskilt ”Newsroom”).
”The Trial of the Chicago 7” riskerar då och då att falla ner i samma patriotiska och, well, lite töntiga hål. Det finns vissa scener som känns lite väl högspända.
Men overall är det sobert, smart, roligt och fan rätt drabbande.
LÄRDE mig en del om USA:s historia här, kände jag.
Stabila skådisar också.
Bra där, ”Sorken”!
Mmmmmmm.
Aaron Sorkins pigga penna Å SÅ.
Visst är ”The Trial of the Chicago 7”, om den famösa (?) rättegången som efterföljde upploppen i nämnda stad, rafflande och rapp och … snärtig?
Nyttig historielektion: ja.
Framför allt med det på alla dess sätt urkukade, tumultartade och fisfärska USA-val som pågår ATM och onekligen OSAR domstol AF och knack med klubban.
Låt mig dröja – bara – vid en sak: Sacha Baron Cohen (som vi senast recenserade för en vecka sedan). Fan, han är bra, ju. Stark dramaprestation och klockren som gänglige hippierabulisten Abbie.
I övrigt, då?
Berörd: nej.
För i den mullrande, witty svadan känns det mesta bara coolt och wow.
Sorkin karvar friskt, men gubbfan (!) tar sig inte in under revbenen mina.
Mycket hjärna.
Lite hjärta.
Så: sjuan, kom till mig och bro Petes nya fucking mansion i Bredäng.
KOM BETYGET KOM!